Den svenska håltagningsbranschen har drygt 50 år på nacken om man räknar från den tid på 1900-talet då man kunde börja beteckna verksamheten som en verklig bransch. Men det var främst under 1970-talet som det började ta fart på allvar.

Curts historia
Under årens lopp har vi publicerat reportage om flera av branschens nyckelpersoner som var med från den allra första början. Tyvärr har många av dem gott ur tiden och vi minns dem med respekt. Men ett ganska stort antal av branschens pionjärer finns också i livet även om de numera inte är aktiva i branschen. En av dessa är Curt Sundqvist som en gång i tiden var en av grundarna till företaget Dimas Diamond Tools AB, idag en del av Husqvarna Construction Products som är världens största tillverkare av diamantverktyg och håltagningsutrustning. Det är Curt och hans fru Ingvor som den här artikeln handlar om.
Både Curt och Ingvor arbetade så sent som fram till 1998 på Dimas innan man lämnade branschen. Sedan dessa har paret hållit en väldigt låg profil och inte synts i några sammanhang kopplat till den svenska håltagningsbranschen. “När jag slutade 1998 kändes det som jag gjort mitt och jag ville dra mig tillbaka”, säger Curt när PD träffar honom i hans och Ingvors bostad i centrala Jönköping.
Det var egentligen först när han kom över ett nummer av Professionell Demolering där vi publicerade en artikel om Ove Perssons arbetsgärning som Curt kände att han ville göra några tillägg i historien om branschen och det företag, Dimas, han en gång startade tillsammans med Owe. “Jag kände rent spontant att det var i vissa bitar av berättelsen som jag ville göra en del tillägg”, säger Curt. Från Professionell Demolerings sida är man mycket glada för det då Curt är ett av de riktigt tunga namnen inom svensk håltagningshistoria.

Visste vad entreprenörerna ville ha
För Curts del började allt på 1960-talet. Han arbetade då på ett företag som hette Nydahls som tillverkade bland annat slip- och polermaskiner. Curt var redan då en duktig säljare och värvades av Norton som var en stark brittisk tillverkare av en rad olika typer av byggmaskiner. Curt testades innan anställning av något som kallades PA-rådet om han passade som säljare och godkändes. Som säljare för Norton började han resa runt i landet och träffade en rad olika entreprenörer, en del av dem var håltagare. Vid ett tillfälle besökte han en håltagningsfirma i Göteborgsområdet som drevs av Owe Persson. Curt och Owe fick snabbt bra kontakt med varandra och en av orsakerna var kanske att de båda var dalmasar som hamnat i förskingringen. Båda var också ense om att Nortons produkter inte riktigt höll måttet och gick att vidareutveckla samt att branschen som sådan hade en mycket god potential. “Vi hade tillsammans ganska god känsla för vad dåtidens entreprenörer som började jobba med håltagning behövde. Owe hade dessutom praktiskt kunskap då hans firma var håltagningsentreprenör”, säger Curt. De allt tätare kontakterna mellan Curt och Owe ledde till att de började spåna runt nya typer av maskiner med bättre funktioner än Nortons och möjligheten att utveckla ett helt sortiment. Curt bodde redan på den tiden i Jönköping och hade bildat familj med sin Ingvor. I Jönköping hade Curt kontakt med en skyddad verkstad kallad Rocksjöverken. De produktidéer som Curt och Owe hade utvecklat gjordes om till ritningar och Rocksjöverken fick uppdraget att ta fram prototyper. Den första produkten var en borrmaskin som man målade röd. “Det var knappt att färgen hade torkat så var den såld till ett byggföretag”, berättar Curt. Den kommande tiden skulle innebära en hel del kvälls- och helgarbete medan Curt arbetade för Norton på veckodagarna. Owe reste mellan Göteborg och Jönköping en hel del när man spånade fram nya produktidéer som senare förverkligade av Rocksjöverken.
Till sist blev den här bisysslan så pass omfattande att man kommit fram till det vägskäl som innebar att man måste ta beslutet om de ville satsa på den egna verksamheten på heltid. “Det var ett skrämmande beslut och jag var inte helt överens med Curt i början. Vi hade en trygg och stabil tillvaro när Curt arbetade med Norton. Vi hade dessutom barn att försörja”, säger Ingvor.
Men året 1970 stod det klart. Curt lämnade Norton för verksamheten i Dimas Diamond Tools som han delade med Owe Persson. “Det var ett känsligt beslut. Jag lämnade en trygg tillvaro med hyfsad lön och tjänstebil för något som trots allt var väldigt osäkert vid den tiden”, säger Curt. Verksamheten bedrevs till en början hemma i garderoben hos Curt och maskinerna tillverkades på Rocksjöverken. Curt arbetade heltid men Owe fortsatte att dela sin tid mellan den egna entreprenadverksamheten i Såg & Betongborrning i Hisings Backa och Dimas i Jönköping. Owe spelade dock en viktig roll i utvecklingen av nya produkter samt att hans håltagningsbolag var med och testade de nya maskinerna. “På sikt skulle de bli att den operativa driften och utvecklingen av bolaget framförallt blev mitt ansvar fram tills att det såldes 1987”, säger Curt.

Egna maskiner och borr från EssDiamant
Maskinerna som man sålde tillverkade man själva medan diamantverktygen, främst borrkronorna, tillverkades av EssDiamant som ägdes av Bror Österman i Stockholm. Dimas var också återförsäljare för den israeliska tillverkaren ToolGal via återförsäljaren Helge Andersson på HRA. Man sålde även diamantverktyg från Karlsborgs Stenindustri. Med tiden ökade behovet av att även sälja diamantklingor och efter ett möte med Bror Österman på Scandic i Kungens Kurva stod det klart att EssDiamant inte var villiga att börja tillverka klingor också. Curt och Owe beslutade då att starta egen tillverkning av klingor vilket resulterade i att EssDiamant sa upp avtalet.
Produktionsmaskinerna för klingtillverkningen köptes från tyska tillverkaren Dr Fritsch. En stor investering på den tiden som förpliktigade att affärerna måste rulla på. “Det kändes lite pirrigt att göra en så stor investering. Vi lånade 1,5 Mkr vilket var väldigt mycket pengar på den tiden. Men vi hade bra bankkontakter och affärerna gick bra. Jag kommer ihåg att vi lånade 6000 kronor av banken till aktiekapitalet när vi startade och vi hade en blygsam checkkredit på 50 000 kr. Men affärerna gick lysande och jag kommer ihåg hur Ingvor satt och skrev order hemma i garderoben för glatta livet”, säger Curt. Tillverkningen av de egna borrkronorna utfördes till en början i Curts brors verkstad tillsammans med brodern och en svåger. Även Curts syster och hans brors fru arbetade med borrproduktionen. Man tillverkade egna segment som sedan löddes på borrören som kom från Halmstad Stål.
Curt var en stjärnsäljare och hade ett stort kontaktnät. De egenutvecklade maskinerna höll dessutom måttet och med tiden så sålde de sig nästan själva. Curt var på resande fot mest hela tiden och reste omkring 6000 mil per år. Så Ingvor började alltmer ta hand om det dagliga administrativa arbetet inom bolaget. Ganska snart började man även sälja utanför Sveriges gränser till Norge, Finland och Danmark. Med tiden flyttade Curt över kontoret till Rocksjöverken och satt till en början på kortsidan av ett skrivbord när han var hemma mellan sina resor.

Fabrik och egna dotterbolag
Det officiella grundandet av Dimas skedde 1972 och fem år senare var man konsoliderade och sysselsatte cirka 7 personer. Samma år, 1977, tog man också steget att förvärva en tomt vid Jönköpings södra utfart mot Ljungby. Här uppförde man en fabrikslokal som idag, efter ett antal utbyggnationer, fungerar som en viktig produktionsenhet för Husqvarna Construction Products tillverkning av diamantverktyg för sektorn Heavy Users. Produkterna som tillverkas här idag exporteras över hela världen. Här ligger också numera huvudkontoret för det svenska säljbolaget. Ett par år efter att man byggt fabriken i Jönköping öppnade man dotterbolag i Norge. Året efter, 1980, startades det finska dotterbolaget Dimatekniikka. Och det skulle bara dröja ytterligare ett år så var försäljningen i det stora landet i väster, USA, igång. “Genom den svenska handelskammaren kom vi i kontakt med håltagare i USA. Vi reste runt och besökte dem och det visade sig att våra produkter uppskattades av jänkarna”, berättar Curt.
Det amerikanska dotterbolaget, Dimas Industries, startades 1981 i Princeton, Illinois och man anställde Rick Collins som ansvarig för verksamheten. Vid den här tiden blev dessutom Dimas i Sverige återförsäljare för det amerikanska kompaktlastarmärket Mustang.

Ett mönsterföretag
Under 1980-talet ångade verksamheten på i ett allt högre tempo med en personalstyrka som var lojal och ambitiös. Personalomsättningen var närmast obefintlig och sjukfrånvaron lika så. Andra industriaktörer började få upp ögonen för det trots allt lilla men lönsamma bolaget. En av dessa var Electrolux som ägde Partner som tillverkade kapmaskiner. Man behövde bland annat en lönsam produktionsenhet för utveckling och tillverkning av diamantverktyg för kaparna och Dimas egen produktion av maskiner för betonghåltagning passade väl in i Electrolux utvecklingsplaner. Detta resulterade i att verksamheten inom Dimas såldes till Electrolux 1987 och samarbetet mellan Curt och Owe avslutades.
I överenskommelsen ingick dock att Curt skulle arbeta kvar som VD för verksamheten i ytterligare drygt 10 år fram till 1998. Det var helt enkelt ett krav från Electrolux högsta ledning och koncernchefen Anders Scharp att verksamheten skulle drivas vidare på exakt samma sätt som tidigare och med Curt vid rodret.
“Att jobba vidare utan att äga bolaget kändes inget annorlunda än tidigare. Det var ju det här som både jag och Ingvor älskade att göra. Det tio åren med Electrolux som ägare gick snabbt och bolaget utvecklades i än större takt än tidigare då vi kom in i ett större sammanhang så att säga”, säger Curt.
När verksamheten i Dimas såldes 1987 omsatte man 40 Mkr. Året efter hade man ökat till 50 Mkr och tio år senare, då Curt slutade, omsatte man 140 Mkr och sålde sina produkter över hela världen via egna dotterbolag, distributörer och agenter. Idag ligger den totala omsättningen inom Husqvarna Construction, där verksamheten i Jönköping och de forna dotterbolagen är en viktig del, på cirka 3,3 miljarder kronor. Vad som hände inom bolaget från 1998 till 2015 med omfattande uppköp och kraftfullt utökning av produktion och produktsortimentet har vi berättat om många gånger tidigare i tidningen. Företagets senare utveckling berörs också i artikeln om Jönköping-fabriken som du hittar på annan plats i den här utgåvan.
Men Curt understryker att bolaget inte bara växte omsättningsmässigt under de år han satt vid rodret. Man höll också en hög och kraftigt ökande produktionstakt. “Ny maskiner och diamantverktyg utvecklades på löpande band. Vi förvärvade produktionen i Åsbro där våra väggsågar utvecklades och tillverkades. Jag kommer särskilt ihåg genombrottet då vi passerade en miljon diamantsegment i produktion per år. 1994 låg produktionen på nästan 1,3 miljoner och året efter på nästan 1,6 miljoner”, säger Curt. Året 1994 var ett händelserikt år på fabriken då många nya investeringar i mångmiljonklassen gjordes. Bland annat började man lasersvetsa sina klingor, som man var först med i Sverige, samt att man investerade i en ny sinterpress. Fabriken byggdes dessutom ut för att klara den nya produktionstakten.
Men vid 58 års ålder, året 1998, slutade Curt som ansvarig för verksamheten inom det som en gång grundades som Dimas. Han kände att det var dags att avsluta sitt livsverk efter över 30 år i branschen. Även om han älskade jobbet så tog det hårt på krafterna att hålla en sådan arbetstakt. ”Inom min släkt är det många av männen som allt för tidigt gått bort i hjärtinfarkt och stroke. Jag bestämde mig tidigt att slå av på takten i tid så för mig var det ganska lagom att tacka för mig 1998”, berättar Curt.
Sedan dess har han och Ingvor levt ett ganska stillsamt liv långt från den internationella diamantverktygsbranschen som de en gång faktiskt delvis var med och startade. Redan under 1970-talet då branschen var ung, inte bara i Sverige utan över hela världen, hade Dimas redan då ett gott renommé. Vi som fortfarande arbetar aktivt i branschen kan inget annat göra än att lyfta på hatten och tacka alla dessa som Curt och Ingvor som gick före och plöjde fåran, så att säga.